Tjugofyra timmars kryssning i Tolvan

Den 31 Mars var det äntligen dax för 24 timmars kryssningen.

Båten lade ut och baren öppnade vid 12.00. Glad musik spelades upp i högtalarna, och baren i 12:an var utrustad med en prislista omräknad, både i svenska kronor och finska mark. Kapten Erik Bohman assisterad av diverse medhjälpare hade nu ett dygn på sig att servera så mycket öl som möjligt.

I början var de gäster som bordat 12:an lite försiktiga med att beställa öl, men sen kom kommersen igång. Under tiden stod personalen och lagade mat; det skulle bjudas på Chili, en Chili som för övrigt var god.

Tiden flöt vidare, maten var äten och vid borden började det samtalas mer och mer. Stämningen blev allt mer gemytlig och jag började bli uttråkad. Men då kom räddningen. Ett par personer hade lånat plastbollar från Mc Donalds i Rissne och kom nu bärandes på fyra stora plastsäckar fulla. Ögonen började lysa på flera kryssare. Det skulle bli bollhav!

Kopiatorrummet ommöblerades för att bereda plats, en provisorisk boll-stoppar-barriär sattes upp och bollarna hälldes ut. Till en början tittade folk oroligt på varandra, skulle de våga. Men de vågade och snart var hela rummet fyllt av kringkastade bollar i glada färger. Det märktes att detta var något de flesta längtat efter länge.

Kvällen gick vidare. Själv blev jag trött och avvek från platsen, men enligt en tillförlitlig källa hände sedan detta:

Det serverades pizza och sjöngs karaoke. Min källa hade velat ställa upp med Det växer inga blommor på en sjömansgrav. Den kan man sjunga om och om igen., sade han. Man höjer bara rösten ett halvt tonsteg varje gång. Och när man inte klarar mer sänker man en hel oktav och börjar om igen.

Jag anlände igen kl. 12.00 dagen efter; den tid som kryssningen skulle vara över. Men jag kom försent. 12:an var städad och bollarna upplockade och sorterade i färger (Bra gjort! Ni måste kämpat hela natten). Kvar var bara en trött kapten, några ur personalen samt två sovande personer i legationsrummet.