Konvertera mera...

Återigen har det fagra Elektrien fått några hundra nya fullvärdiga medborgare. n0llan har konverterats till EOsquar och E-Osqulda. n0llningen har i och för sig pågått en längre tid, men den avslutades den sjunde oktober, då det var n0llegasque.

Ett glatt DKS tackar för sig.

Det hela började, åtminstone för min del, approximativt klockan 17.07 uti nådens år 100111 (1994 b.t.). Efter att hela församlingen bänkat sig i kårhusmatsalen (vissa på golvet), tog Den Konglig Öfverskændaren (dock något mer än 0,4 mm från mikrofonen) till orda. Till tonerna av Kycklingpolka bevittnades n0llans traditionella inschlemmande. Därefter började det minst lika traditionella n0llespexet.

n0llans spex...

Vikingatider, hej, hej, vikingatider! (Melodi: Sommartider)

...handlade detta år om vikingar och deras färd till det stora landet i väster (inte Norge. Förlåt, Kathrine!). Resan började då asen Tor påbjöd detta. Sällskapet satte genast segel, dock med en något bräcklig mast, som gick av. En av vikingarna drabbades också av ett smärre skägghaveri. Detta störde dock inte spexet som fortgick. Fort gick det ibland. Till exempel lyckades vikingarna på sin resa mot Amerika ta sig till England, och senare också Persien!? I England träffadede de Robin Hood, och i Persien möttes de av några jalusier som bjöd på punsch (synnerligen trevligt tilltag). Det hela slutade dock lyckligt. Spexet var bra och får betyget 4 cl Caloric.

Kongligt spex

Efter detta fick vi av ÖSK en kort återblick av vad n0llan hunnit åstadkomma under sina sju första veckor på Teknis. Därefter började "det verkliga spexet", med DKS i rollerna. Detta spex handlade om en grupp alittererande marsianer som försökte stjäla solens energi (Vilka VärmeVandaler!). Konglig Jan hade för övrigt en VÄLDIGT snygg mössa på sig. Marsianerna jagades av både änglar och... de andra. Efter att änglarna fått hjälp av Sect-ionet Franz löste det hela sig, och de fick fast skurken, som givetvis visade sig vara en n0llan. Slutligen tog ÖSK plats i kistan och bars ut, varpå "skurken" kom in på scen till ljudet av Händel, denna gång som etta.

Tre rätters sittning med sång

Skægglösa skændare shæjkar skojfriskt. Samordnat, synkroniserat skuttande som sveper scenen i silkesdimma.

Efter att ha bytt om till middagen, bänkade sig den nyblivna ettan återigen i kårhusmatsalen, som snabbt dukats till sittning. Efter att Fan & Rått presenterat hedersgästerna började middagen med en utsökt förrätt. I frequensnormalen Eriks frånvaro leddes sången av Martin Franzén. En stund senare dök emellertid Erik upp, tillsammans med sina tio lekkamrater. Denna gång hade åtta av de elva betydligt mindre skägg än vanligt. Konglig Ola saknade även denna gång sitt magnifika helskägg. Sittningen fortgick med sång, nubbe och idel glada miner. Varmrätten bestod av fisk, ris och grönsaker.

Många och långa talare

Talarlistan var diger, och bland talarna märktes bland andra våra elektrofränder från Helsingfors. De förärade sektionen två skyltar som visar vägen till dam- respektive herrturken. Dessutom fick vi en visa på finska, som troligen ännu finns att beskåda i tolvan. Representanter från Handelshögskolan, Flyg och Fysik fanns också på plats. En annan talare var Konglig Johanna. Som representant för ELO(r), elektros ordenssällskap, delade hon ut medaljer. Örjan "Sniis" Lindunger fick en fin medalj för sina pelarrivande insatser i tolvan. Oskar (ÖSK) fick en medalj för 11 lager delvis krackelerad färg i tolvan. Sectreteraren GP fick en balja till sitt svärd. Svärdet, som han lånat ut en längre tid, fick han tillbaks. Sect-ionet Nicolai tackade för inbjudan och tackade dessutom personalen i kårhusmatsalen för ett väl utfört arbete. Kvällens i särklass meste talare var dock en representant för föreningen Emeritus, som består av före detta Öfverskændare. Denna talare verkade gå efter principen ju fler ringar på tofsen, desto längre ska man tala. Till slut lyckades han dock förklara att denna förening av ÖSK-ar ville ge Osk-ar ett ös-kar, som han fick runt halsen.

Gåvor och annat

Hedrad. Magnus Lindell fick ett mycket välförtjänt silverepsilon för sina insatser för sektionen.

Många gåvor delades ut. Skænderiet fick sprit, våldsattribut och en bok om sexuella trakasserier (den handlade om Madonna) av kansliet. FoF skulle ha fått FoF-medaljer av ÖSK, men på grund av en smärre gravör-malör fick Oskar istället raskt stjäla ihop tre medaljer till våra änglalikt snälla förfaddrar. En representant från Allgon skänkte en basstationantenn för NMT 900/GSM. Två mycket välförtjänta silver-epsilon delades ut. Båda mottagarna, Magnus Lindell och Mats Nordqvist, har gjort mycket för världens bästa sektion.

Men In Tights?

Mot slutet av middagen blev det dags för n0lleuppdrag nummer tre, från slutet räknat. Balett-n0llan skulle redovisa. Det gjorde de med den äran. Det bjöds på allt från män i små fina kjolar till mumier. Någonstans däremellan lyckades balettgruppen klämma in indianer, yxviftande galningar och Michael Jackson. Variation och fantasi fanns sannerligen i rikliga mängder.

Musique-n0llan - vilken succé!

Efter att taffeln brutits var det dags för det näst sista n0lleuppdraget att redovisas. Musique-n0llan, dagen till ära uppskrudad i svarta T-shirts och badrockar, spelade en fin blandning av rock, soul och punk. De var duktiga och fick en god mängd elektriker att stå framför scenen och skutta och jubla. Ett gäng gamla musique-are äntrade scenen redan efter andra låten och framförde ett lindrigt repeterat storverk. Dessutom lyckades någon mitt i föreställningen få igång TVn som fanns bakom scenen. Men lite amerikansk science-fiction är ju nästan aldrig fel. När musique-n0llan var färdig kunde man glad och halvdöv gå ner till efterköret i BPAgasquen (pipet i mina öron gick inte helt över förrän söndag förmiddag).

Trångt men roligt efterkör

Det första jag upptäckte på efterköret var att det finns väldans många elektriker som går på n0llegasque. BPAgasquen var knökfull, och en hel del av festdeltagarna stod utanför och konserverade (eller vad det nu heter). Inne i själva BPA-gasquen, dit jag efter ett gäng armbågar och ett missat trappsteg lyckades ta mig, var festen trång men rolig. Fullt ös på dansgolvet och rikligt försedda barer gjorde sitt till. Vid 4-tiden började folk dra sig hemåt (däribland jag), men många stannade till frukost (kl. 7), vilken enligt uppgift bestod av en utsökt landgång. Till denna lär Amiralitetet ha skålat, och f.d. fest-n0llan skrålat.