Under höströnnen

Tango

Så röda lyser rönnens bär som om de var av blod.
En tranplog flög just söderut, över mig där jag stod.
Men ingen bad mig följa med dit bort till fjärran land.
En vinglös måste stanna kvar på Nordens kulna strand.

Nu har jag hos mig nattens blåst som nynnar på sin låt.
Och fönsterrutans svarta fält är vått av regnets gråt.
Här färdas många resande på vägen som jag ser,
men den jag en gång väntade skall aldrig komma mer.