Det var en torsdagsafton

Mel: Vi lossa sand

Det var en torsdagsafton, jag var så glad i sinn,
jag hade just fått tjilivilivim av Anders Jöns Kristin.
Tralalala trala tralalalalala,
jag hade just fått ja-ord av Anders Jöns Kristin.

Och sen på fredags morgon jag kläde mig så fin,
for sedan in till tjilivilivim och köpte mig en ring.
Tralalala trala tralalalalala,
for sedan in till tjilivilivim och köpte mig en ring.

Så klev jag in till proseten för att ut lysning ta,
och sa att jag vill tjilivilivim med Anders Jöns Kristin.
Tralalala trala tralalalalala,
och sa att jag vill gifta mig med Anders Jöns Kristin.

Han sa: "Det går la' för sig", och söndagen därpå,
det lystes första tjilivilivim i kyrkan för oss två.
Tralalala trala tralalalalala,
det lystes första gången i kyrkan för oss två.

Och se'n så blev det bröllop, som stod i dagar tre,
där åts och sjöngs och tjilivilivim och söps ock med besked.
Tralalala trala tralalalalala,
där åts och sjöngs och dansades och söps ock med besked.

Men när vi skulle vigas, sa svärfar min till mig:
"Glöm ej ta fram din tjilivilivim när prosten säger till."
Tralalala trala tralalalalala,
"Glöm ej ta fram din vigselring när prosten säger till."

Och nu har vi vart gifta, jag tror, i trenne år,
Kristin hon fick ett tjilivilivim i sist förflutna år.
Tralalala trala tralalalalala,
Kristin hon fick ett flickebarn i sist förflutna år.

Men ska jag sjunga mera, då fruktar jag rent ut,
då räcker ej min tjilivilivim till denna kvällens slut.
Tralalala trala tralalalalala,
då räcker ej min vackra röst till denna kvällens slut.