Svarte Rudolf

Se svarte Rudolf han dansar,
han böjer sin nacke och ler.
Han tänker på stormande nätter
i Amsterdams glädjekvarter.
||: Han drömmer om flickornas kransar
    och svävande bruna ben
    på stranden av blåa slätter
    vid samoamånens sken. :||

Han böjer sin nacke och blundar
i flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
sin arm om chilenskans hals;
||: Så böjde han krullig hjässa
    en afton i negerbyn,
    mot trettonårig prinsessa
    med eldsken i ebenholtzhyn. :||

Så dansa de svajiga karlar
på Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen hon bävar,
bedårad, förlorad, förledd.
||: Hon ler i den väldiges nävar
    åt allt vad han tog och han gav,
    hon suckar och vinden svarar
    från Ålands jäsande hav. :||