Till Stockholms skärgård

Vi seglade från Dalarö med dagens första bris
att följa dagens första vind känns på något vis.
Det blåste friskt på Nämndö fjärd, vår fart var jämn och god,
och då, just då, blev jag ett med ditt rike,
då sjöng det i mitt blod.

Refr:
Jag älskar dig, oh, grönskande skärgård, ditt juniblåa hav.
Du gör mig så oändligt rik, kan du säga vem som gav
dig din friska doft av salt och tång, din drömmande solnedgång.
Jan ber dig, lev för alltid i mitt sinne,
bli en ton i min enkla sång.

Vi gick på kryss i bidevind bland grå och våta skär,
som formats utav vind och våg, en härlig atmosfär.
När kvällen kom i västerled stod himmelen i brand,
och då, just då, svor jag vid min tunga,
att aldrig gå iland.

Refr.

Vid Långskär åkte seglen ner, vi hängde dom på tork
och dukade en lätt supé, gutår - liksom en kork.
Vi guppade i spegelblänk i en gudomlig vik,
och då, just då, när som stjärnorna tändes
jag hörde ljuv musik.

Refr.