Solola'

En herde spelar på sin flöjt om kvällen
och flöjten vänjer sig och låter bra.
Och regnet faller över torra ställen
och marken vänjes vid vad den skall ha.
||: När Sololà har krupit under fällen,
    då vänjer bädden sig vid Sololà. :||

Och luften vänjer sig vid fågelns vingar
och havet vänjer sig vid vindens gång.
Och ringen vänjer sig vid handens fingrar
och snabba bäcken finner fort sitt språng.
||: När skogen lärt sig hur min stämma klingar,
    då svarar eko på min enkla sång. :||