Smedsvisa

En gång i min ungdom älskade jag
en flicka med rena och sköna behag.
Hon lovfte mig tro, i lust och i nöd
allt in till sin blekaste död.
Hej hopp faderi faderalladerej
Hej hopp faderi faderalladerej
Hon lovfte mig tro, i lust och i nöd
allt in i sin blekaste död.

Hon var som en lilja vit uti hyn
den vackraste kvinna man skådat i byn,
ett smittande skratt, en lustiger sång
vi älskade sommaren lång.
Hej hopp faderi faderalladerej
Hej hopp faderi faderalladerej
ett smittande skratt, en lustiger sång
vi älskade sommaren lång

Men kärleken vissna', kärleken dog
vid Mikaels mässa den flickan fått nog.
Hon fann sig en riker och högfärdig man
sa "Tack och adjö" och försvann.
Hej hopp faderi faderalladerej
Hej hopp faderi faderalladerej
Hon fann sig en riker högfärdig man
sa "Tack och adjö" och försvann.

Nu står jag vid städet sliten och grå
och hammaren bultar och hjärtat likså.
Den flickan hon kommer aldrig igen,
hon är hos sin nyfunne vän.
Hej hopp faderi faderalladerej
Hej hopp faderi faderalladerej
Den flickan hon kommer aldrig igen
men sången den trallar jag än.
Tra raj . . .