Sjösalavår

Rönnerdahl vakar i vårljusa natten,
sitter i skjortan så tyst på sin bädd.
blundar och drömmer att azurblått vatten
speglar en skuta på Genuas redd.
Rodnande vinberg slå vakt kring bukten,
råseglen fyllas av sjöalpens vind
och den balsamiska medelhavslukten
sveper kring Rönnerdahls rodnande kind.

Rönnerdahl styr genom stim av delfiner
på kurs mot Palermo i sjudande slör,
skonaren löper för lösa boliner,
gastarna sjunger till väders i kör:
"Come ilmare a una Sirena,
cosi mi piaci. Carino a me!"
Här går liguriska skutan Elena,
vackrare skuta ni aldrig får se.

Rönnerdahl drömmer i vårljusa nätter
vida han far som i ungdomens år,
hän över Pampas smaragdgröna slätter,
rider i vall sina oxar och får,
reser sitt tält under sydkorsets stjärnor,
stämmer guitarren vid syrsornas sång,
svävar i tango med svartögda tärnor,
sadlar vid midnatt - hans färdväg är lång.

Rönnerdahl drömmer, det ljusnar i öster.
Sjövinden susar i Sjösala lund.
Fjärdarnas vatten och måsarnas röster
tränger till fönstret från vikar och sund.
Småbarnen vakna, det tassar i stugan,
solen går upp över Orrbergets topp,
ut på altanen med bricka går frugan,
bjuder på doftande kaffe med dopp.

Borta med vinden är Genua-skutan.
Pampas har sjunkit lång fjärran i väst.
Rönnerdahl stämmer den svenskbyggda lutan -
borta kan duga men hemma är bäst!
Barrskogen doftar och vikarna glittra,
vitsippan lyser i skuggsvala snår,
Rönnerdahl sjunger och finkarna kvittra:
"Välkommen härliga Sjösala vår!"