Roma

Mel: Manschettvisan

Jag satt en kväll i Roma
och njöt cigarr aroma,
mitt fagra fysionoma
mot mången kvinna le.

Då kom en brallisita
med former trés bonita.
Ej utan all invita
var hennes bystament.

Hon sa på Roma måle:
"Ni vara fagro tvåle:
Jag har förslag frivole.
Vi älska med varann".

Mitt inne bland spaljene
hon visa molto bene.
Mitt inne ibland grene
vi hade téte à téte.

Vi téte lite granda,
jag göra observanda
att kvinna confirmanda
hon vara långt ifrån.

Jag klänga kors och tvärso.
Det var en riktig pärzo.
Till sist bli kall om stjärtzo
och vi gå hem till hon.

Jag kysste'na mitt i nia.
Hon ropa: "Madre mia!
Ni vara kyssgeni, ja".
Jag släckte armatur.

Då kom där en señore
och skrek i hög tenore:
"Ni kan be Fadre Våre,
ty jag är hennes man".

Han gjorde sig beretto
och drog en jädrans lång stiletto.
Jag kavla upp manschetto,
drog fram min nagelfil.

Så började duello
om denna bonne mamsello.
I hans akterkastello
jag rände mitt instrument.

Han vred sig i spirale
och ropade: "Tvi vale",
och la sig horisontale
och sluta sina dar.

Nu ligger han i jordo,
begravd av fattigvårdo,
och jag blev fast för mordo
och slängd i finkament.

Nu sitter jag i cello
och fäller många mjällo
för denna bonne mamsello,
ty hon hörs aldrig av.