Om kärlek

Mel: Falleravisan

Det var en gång, när jag var ung och glad, fallera,
jag bodde strax invid en liten stad, fallera,
En lycka hade där så när mig hänt, fallera,
det var strax efter sen jag blev student,
falleralli ralli ralli ralli ralli ralli rej fallera.

Jag i en flicka blev så dödligt kär, fallera,
ni vet vad kärlek är för ett besvär, fallera,
jag magrade, blev glåmig, svag och blek, fallera,
ty kärlek är ej någon vanlig lek,
falleralli ralli . . .

Den sköna, jag blev dödligt kär uti, fallera,
var sjutton år och hette Ammeli, fallera,
Av elden, som i hennes ögon brann, fallera,
jag märkte strax, att vi förstått varann,
falleralli ralli . . .

På stadens brygga stodo vi en dag: fallera,
"Stå ej så nära kanten", sade jag, fallera,
"För min skull, Ammeli, Iåt bli, Iåt bli", fallera,
men foten slant och flickan dask uti,
falleralli ralli . . .

"O himmel", skrek dess moder, som var med, fallera,
och med ett skutt jag dök i djupet ned, fallera,
Men i en slup en löjtnant kom med hast, fallera,
och fick en flik av flickans klänning fast, fallera,
falleralli ralli . . .

Han flickan förde levande fast blek, fallera,
in till dess mor, som stod där och skrek, fallera.
Och modern i sin famn löjtnanten slöt, fallera,
men gav mig fan, fast jag var mera blöt,
falleralli ralli . . .

Jag sam till stranden med det rön jag gjort, fallera,
i byxor är det svårt att simma fort, fallera.
Om kärlek må ni säga vad ni vill, fallera,
löjtnanter borde aldrig finnas till,
falleralli ralli . . .