Mälarökyrka

Det strömmar skön musik från en Mälarökyrka,
en pojke spelar Bach en kväll när inte nån hör på,
och orgeln är hans liv och musiken hans styrka,
han önskar att bli kantor, vill i pappas fotspår gå.

När alla mänskor sover i gård och i stuga,
då klär han upp sig söndagsfin som mången gång förut.
I sommarkvällens stillhet han spelar en fuga,
till sist det bästa som han vet en Beatles tonar ut.

Om kyrkan en gång blir hans, hur härligt ändå
när poptoner ljuda en församling hör på
hans rena toner klara,
hans trogna lyssnarskara
som hör det underbara
kan musik förstå.

De få ackord han kan blir musik i hans kyrka
där pappa spelat upp till bröllop, påsk och till advent,
han drömmer om en kör, om en egen vars styrka
ska få hans toner upp så högt som aldrig förr har hänt.

Då vill han att de kommer från gård och från stuga,
då ska han spela upp för dem på nytt sin kvällskonsert.
Då börjar han med Beatles och slutar med fuga,
och alla ska då tycka båda lika vackra är.

När kyrkan en gång blir hans, hur härligt ändå
när poptoner ljuda en församling hör på
hans rena toner klara,
hans trogna lyssnarskara
som hör det underbara
kan musik förstå.

Då vill han att de kommer från gård och från stuga,
då ska han spela upp för dem på nytt sin kvällskonsert.
Då börjar han med Beatles och slutar med fuga,
och alla ska då tycka båda lika vackra är.