Balladen om den kaxiga myran

Jag uppstämma vill min lyra
fast det blott är en gitarr,
och berätta om en myra
som gick ut att leta barr.
Han gick ut i morgondiset
se'n han druckit sin choklad
och försvann i lingonriset
||: både mätt och nöjd och glad. :||

Det var långan väg att vandra,
det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån de andra
men var glad i alla fall.
Femti meter ifrån stacken
just när solnedgången kom
hitta' han ett barr på backen
||: som han tyckte mycket om. :||

För att lyfta fick han stånka
han fich spänna varje lem,
men så började han kånka
på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar
kom han till en ölbutelj.
Han såg allting som i dimma,
||: bröstet hävdes som en bälg. :||

Den låg kvar sen förra lörda'n.
Jag ska släcka törsten min,
tänkte han och lade bördan
utanför och klättra in.
Han drack upp den sista droppen
som fanns kvar i hans butelj,
sedan slog han sig för kroppen
||: och skrek ut: "Jag är en älg!" :||

Ej ett barr jag drar till tjället
nu så ska jag tamigfan
lämna skogen och i stället
vända upp och ner på stan.
Men han kom aldrig till staden
något spärrade hans stig;
En koloss där låg bland bladen
||: och vår myra hejdar sig. :||

Den var hiskelig att skåda
den var stor och den var grå,
och vår myra skrek: "Anåda,
om du hindrar mig att gå!"
Han for ilsken på kolossen
som låg utsträckt i hans väg,
men vår myra kom ej loss sen;
||: Han satt fast som i en deg :||

Sorgligt slutar denna sången
myran stretade och drog,
men kolossen höll honom fången
tills han svalt ihjäl och dog.
Undvik alkoholens yra;
du blir stursk, men kroppen loj,
och om du är född till myra
||: brottas aldrig med en TOY! :||