Jungman Jansson

Hej och hå, Jungman Jansson,
redan friskar morgonvinden,
sista natten rullat undan
och Constantia ska gå.
Har du gråtit med din Stina,
har du kysst din mor på kinden,
har du druckit ur ditt brännevin,
så sjung: "hej å hå!"

Hej och hå, Jungman Jansson,
är du rädd din lilla snärta
ska bedraga dig, bedraga dig
och för en annan slå?
Och som morgonstjärnor blinkar,
säg, så bultar väl ditt hjärta,
vänd din näsa rätt mot stormen
och sjung: "hej å hå!"

Hej och hå, Jungman Jansson,
kanske ödeslotten faller,
ej bland kvinnfolk, men bland hajar
uti Söderhaven blå.
Kanske döden står och lurar
bakom trasiga koraller.
Han är hårdhänt, men hederlig,
så sjung: "hej å hå!"

Kanske sitter du som gammal
på en farm i Alabama,
medan åren skikas långsamt
över tinningarna grå.
Kanske glömmer du din Stina
för en sup i Yokohama.
Det är slarvigt, men mänskligt,
så sjung: "hej å hå!"