Fragancia

I Cubas natt en röst från din estancia
och doft av rosor som är din arom
sveper hit ner och talar, o Fragancia,
talar ditt och kärlekens idiom.

Hela mitt jag är uppfyllt av din ensamhet,
fast du är borta äger jag dig här,
här i min själ, mitt innersta, din härlighet
blommar och doftar för mig var du är.

Glömsk av mig själv jag fylls av dig till brädden
fastän du gömmer dig och inte blir mig när.
Himmel! Du kommer ändå till blomsterbädden!
Månen går ned. Gitarren tystnar här.