Damen i svart med violer

Damen i svart med violer i barmen,
skimrande marmorvit skuldra och hals,
nacken med guldbruna lockar och armen
svävande vinglätt i yrande vals.
Se, hur hon rodnar mot första fiolen,
blundar förföriskt mot sin kavaljer,
klänningens tyll är som skyar kring solen,
se munnens krusning! Hur ljuvligt hon ler!

Var har jag sett dig, du källnymf i Norden?
Räckte du mig blott i drömmen din hand,
skymtade du på din vandring kring jorden,
flydde du mig i Arkadiens land?
Viskade jag i ditt älskliga öra
strofer ur skön provencalsk poesi?
Drömmer jag? Svara mig! Låt mig få höra,
svartklädda skönhet, var träffades vi?

Hör, i moll går nu musiken!
Ack, nu ser jag vem hon är!
Möttes vi i drömmars riken?
Nej, bland bränningar och skär!
Minns du stormen, juninatten,
hur jag flydde till din hamn
med min båt och från rabatten
bar violer till din famn.

Damen i svart med violer i barmen,
skimrande marmorvit skuldra och hals,
nacken med guldbruna lockar och armen
svävande vinglätt i yrande vals.
Ser inte sångar'n som drömmer i salen,
svävar förbi honom, rodnande, yr.
Den som jag älskat finns inte på balen,
damen med violer är Dafne som flyr.