Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuva sommar,
då gräs och örter gror.
Den blida sol upvärmer
allt vad har varit dött.
Då hon oss skrider närmer,
blir det på nyo fött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd.
De gröna örtesängar
och alla sköna träd.
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom.
Att vi Guds nåd besinna,
som räcker året om.

Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud.
Skal icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära
med lov och glädjesång.
Som fröjda vill och nära
oss med välgärning mång.

Du ädle Jesus Kriste,
vår glädjesol och skin,
Blir hos oss till vårt siste,
uppvärm vårt kalla sinn.
Giv kärleks eld i hjärta,
förnya själ och and.
Vänd bort all sorg och smärta,
med din milda hand.

Du Sarons blomster sköna,
du lilja i grön dal.
Ack! världes själar kröna
med dyggder till stort tal.
Din nåd lät henne fukta,
som dagg utav Zion.
Att hon må ljuvligt lukta,
Som ros i Libanon.

Välsigna årets gröda,
och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
välsigna sjö och strand.
Den kristna tro och lära
bespisa med ditt ord.
Och göd de som dig ära
på denna sköna jord.