Pejling pågår...

Har du någongång funderat på att sända piratradio? En egen rundradio station? Glöm det, i etern patrullerar post och telestyrelsen. Emissionen har besökt dem för att kolla in oddsen.

Vid skogskyrkogårdens södra ände står en mäktig 60m mast, den används av Post och telesytrelsens (PTS) Östra tillsynsenhet för pejling av sändare. Tillsynsenhetens uppgift är att monitorera etern efter ovälkommna inslag i frekvensbanden samt att administrera frekvenserna. Detta innefattar att kontrollera så att kommersiell trafik samt privattrafik håller sig inom de angivna frekvens områdena och att det inte stör annan trafik.

Väl framkommen till östra tillsynsenheten så möts vi av Ulf Altin som arbetar inom PTS med monitorering av FM bandet mm, han tar oss med till själva hjärtat, pejlings stationen.

Här finns en bänk med tangentbord och rack med diverse radioutrustning. Han börjar med att visa oss den utrustning som används vid kontroll av den bandbredd en sändande station tar upp. All radioutrustning är dator integrerad vilket gör att alla mätningar sker via datorer. För att demonstrera bandbreddsövervakningen så rattar han i radio Energy. På skärmen ser vi nu ett diagram med tid och moduleringsfrekvens på axlarna. Ett rött sträck syns på skärmen vid 75 kHz. Det är så mycket utrymme en station har för modulering. När vi nu tittar på grafen som visas på skärmen så sticker den då och då över 75kHz sträcket, varpå vi frågar hur det skall se ut för att det skall vara något att bry sig om. Han svarar då Så där och sätter igång en annan mätning som skall utvisa hur mycket de går över under längre tid. Då kommer en av hans arbets kamrater in och frågar:

-Vilken station är det där? Energy? Vi får sedan förklaringen att kommersiella stationer ibland drar över lite i moduleringen via någon slags kompression för att nå ut med bättre kvalite. Vilket skall få fler lyssnare att stanna vid just deras kanal pga deras ljud kvalitet, vilket man kan förstå.

Rummets högra sida upptas av pejlingsutrustningen, en mottagare för varje antenn. Det krävs två stycken geografiskt separerade master för att kunna pejla en sändare. Varje mast har en antenn som via en mottagare kan bestämma en rikting till sändaren. Med två stycken sådana antenner så kan man fixera sändarens position. Detta görs med två stycken pejlings mottagare som är kopplade till var sin antenn och sedan vidare till en dator med karta. På kartan dyker ett kryss upp där riktningarna från antennerna skär varandra. Detta går momentant och med en osäkerhet på endast en grad från antennen.

Vi ber om en demonstration av utrustningen och Ulf skruvar på en ratt varpå en amplitudspik centreras i frekvens displayen på mottagaren. Ur högtalarna hörs nu ett telefonsamtal, av frekvensen att döma är det från en NMT telefon. Med en enkel knapptryckning för han över frekvensen till den andra pejlings mottagaren och en position visas på dator skärmen. Kartan visar en ganska familjär huskonstallation, det är ju teknis (se bilden). Vi har just pejlat in någon med en NMT mobiltelefon i Lill-jans skogen (någon som känner sig träffad?).

I detta kartsystem som kallas för IRIS så kan användaren zooma in på enskilda kvarter med mycket bra upplösning. I applikationen ingår också en databas med alla registrerade sändare, vilket gör det mycket lätt att identifiera vems sändare det är. Det går t ex. att zooma in på ett gathörn i city och se efter vilka GSM sändare som sitter där. Mycket imponerande.

På väggen bakom oss hänger en stor karta över stockholms området med omnejd. Innan kartdatorrstödet kom så var det på denna karta som det tog ut riktningarna från antennerna. Från början gjordes det med två snören som fästes vid antennernas position och drogs ut i deras respektive pejlrikting. Efter detta så fanns här två stycken motordrivna lasrar som vreds så att det två strålarna korsades över den punkt på kartan där sändaren stod.

I hallen utanför pejlings rummet står en något avkapad tall i en blomkruka. På denna tall hänger en brun fågelholk, som vid närmare inspektion visar sig ha en kylfläns på höger sida.

Ulf Altin öppnar locket på fågelholken och berättar: Här i finns en bilbandspelare med batteri, sändare och effektsteg. Denna sändare fick sända mellan klockan 19.00 och 19.30 den 22/9-82, innan vi pejlade in den uppe på Fåfängan på söder i Stockholm. Inne på sitt rum så har han också en utav den ökända piratradiokanalen Radio- 88:s sändare. Den är av samma typ med en bandspelare inbyggd i en portfölj och med en äggklocka som sändartimer.

På östra tillsynsenheten finns det också en avdelning för kortvågs pejling, denna enhet låg tidigare i Enköping men har nyligen flyttat hit till Stockholm. Masterna har de däremot lämnat kvar i Enköping och de fjärrstyrs nu via radiolänk.

Utrustningen för kortvägspejling är ganska lik den för FM-pejling men här finns ingen kartdator, för när man skall pejla kortvåg så får man genast lite mer problem. Kortvåg kan pga sin speciella förmåga att studsa i atmosfären och på så vis nå runt hela värden. Därför hjälper stationer runt om i värden varandra med att ta ut riktningar till sändare värden över. Sammarbetet mellan dessa olika pejlingsstationer sker via telex. I den utrustning som används så finns bla en datoriserad kodningsanalysator, den används för att försöka tolka den typ av kodning som sändaren använder. Detta behövs för att kunna klassi- ficera vem det är som sänder. Eftersom sändningen kan komma från vilket land som helst.

PTS:s kortvågsguru berättar att ibland är det problem med asiatiska fiskare som köpt sig en kortvågsradio och letar upp närmasta kanal som är tyst och börjar sända, utan att bry sig om vem som egentligen har frekvensen. Vid sådana tillfällen kan det vara svårt att veta vem det är som pratar och hur man skall få dem att förstå att kanalen är upptagen.

Under tiden vi är där så börjar det smattra på telefaxen. Det var ett telex från en pejlingsstation i England som vill ha hjälp med att pejla in ett par stationer för att få reda på om de verkligen låg i England. Efter lite rattande och lyssnande så tar han upp luren och ringer till stationen i England och meddelar vad han fått för bäring till sändarna.

Detta får avsluta vårat besök hos PTS. Vi kan nu konstatera att det inte är någon ide att ens tänka på att starta en piratradiostation. För som de själva uttrycker det är eterns lokalvårdare alltid redo.

Allmänt:

Post och Telestyrelsen är de som administrerar eterns frekvenser i Sverige. Om man vill ha en frekvens så är det bara att skriva till dem och ange vad man vill ha för typ av frekvens, vad man skall ha den till och var man vill sända. Internationellt är det ITU som hanterar frekvens registret och ger då och då ut en CD med alla använda frekvenser och vilka som använder dem och var.