Minus går på kalas.
Vad är en Nobelfest? Den kan ju vara fruktansvärt tråkig, dötrist, tråkig ... eller alldeles underbar! Alla vet ju att Nobelfesten är en årlig tillställning som är svår, för att inte säga omöjlig att bevista. Min lycka var fullkomlig när jag fick beskedet att två biljetter hade tillfallit min fadder, Jonas Lindén.
Denna händelse skapade en kedjereaktionen av tankar i mitt
alltför fantasirika huvud. Jag såg mig själv dansa med kungen och
i allvarliga diskussioner med nobelpristagarna. Jag kunde inte
heller undkomma att höra forntida minnen eka: Vilka priser,
vilka priser!
Jag tackade min lyckliga stjärna för att de
praktiska detaljerna i stort sett var klara. Balklänning, skor,
handskar, mössa och allt det där. Utan dessa atteraljer kommer man
inte långt i dessa sammanhang.
Den stora dagen kom alltför snart och jag och min kavaljer dök upp på rådhusets gård i god tid. Väl där mötte vi en annan fadder – Roland Mattsson – som hade fått andra uppgifter inför denna kväll. Vi påpekade lite beskäftigt att det var ganska kallt ute för att stå och hålla i facklor. Roland tog påhoppet med fattning och mumlade något om att ödmjukhet var en dygd.
Vid biljettporten skrämde jag upp min kavaljer något genom att rota lite extra i aftonväskan efter biljetten. Det finns inget som ett litet adrenalintillskott för att få upp stämningen. Efter detta hängde vi av oss och konstaterade att den lilla boken som vi trodde innehöll information om Nobelpristagarna och annat, i själva verket var en placeringslista. Vi var faktiskt mycket bra placerade. Utsikten över kungligheter och skådespel var säkrad. Vid bordet hade vi några ytterst trevliga studenter från Linköping. Alla hade vi lite underlig humor och jag såg fram emot en trevlig kväll. Vi damer inledde givetvis med att kommentera klänningar och kändisar som vi skymtat. Det är alltid kul att leta efter högvilt i kändisdjungeln.
Jag fick i alla fall se de kungliga när de skred nerför trappan till ett musikstycke som alla vid vårt bord uppfattade som inledningen till Star Wars . När jag nu kommer till maten så blir det som alltid ett konststycke att förmedla den totala njutningen. Jag kan bara nämna att förrätten skickade mig till himmelska höjder. När den berömda Nobelglassen landade på våra tallrikar kunde vi inte låta bli att grymta lite över det faktum att det spunna sockret låg kvar på serveringsfatet. Jag funderade starkt på att göra någonting drastiskt men åsynen av de kostymklädda männen med putande kavajslag fick mig på andra tankar. Glassen var i alla fall gudomlig och det passade jag på att förmedla till John Crispinsson som kom förbi med radio-micken i högsta hugg.
Efter middagen gick vi upp till gyllene salen där det var dans. Jag tog ett stadigt tag i Jonas och banade (läs röjde upp) en väg in på dansgolvet. Min strategi hade varit klar sedan länge. En snabb blick för att konstatera TV-kamerornas positioner och sedan var det bara att virvla iväg. Min kavaljer höll god min. Snart bar det iväg till Karolinska Institutet för ytterligare en sittning. Här vill jag passa på att ge en eloge till studenterna på KS för de fantastiska förberedelser de hade gjort. Det var otroligt roligt att vandra omkring i landet OZ, miljön till Stjärnornas Krig och James Bond. Vid två var det dags för ytterligare en mysig sittning med tillhörande underhållning serverad av medicinstudenterna. Det var en lyckad kväll och jag kom hem med båda skorna...
Alexandra Bergman