Emissionen Nr 2 1996: SIK-resa
Det var ett fagert gäng som möttes vid Viking Lines terminal på torsdagen den 16 februari. Det var bland andra tre från styret och fyra från EESTEC.
Då detta nummer går i våldets tecken kan vi nämna en våldsam händelse som inträffade på båten. På dansgolvet föll en dam som i det närmaste kan beskrivas som saturnus. Hon utförde detta konststycke lätt överförfriskad utan musik och innan baren hade öppnat. Tyvärr fick vi ingen bild på detta, troligtvis smärtsamma fall, då ingen vidvinkel hade räckt.
Väl framme i Helsingfors mötte vi sikarnas ordförande Magge
som lotsade runt oss ett tag. Han var en av de ansvariga för
balen. För att döda
lite tid fick vi och EKAK,
Elektroteknologsektionens Kalle Anka Kommite (Chalmers), träffa
Matti Hirvikallio. Han representerar TEK, som är den finska
motsvarigheten till CF. Under en timmes kaffepimplande höll han
ett föredrag om skillnaden mellan civilingenjör, ingenjör,
tekniker, kassörska och sig själv.
Bastun, som sades vara nordens största bastukomplex med tre aggregat som tillsammans gav 45 kW, gav en mycket trevlig värme. Detta medförde att hormonerna slog ut i full blom och kom-och-sitt-i-mitt-knä-tecken blev väldigt vanliga. Ett nästan fulltaligt Kårspex var där, med till exempel vår esekret Martin (psst! Martin, du är skyldig mig en öl), så förutom sikarna var det en stor hop elektriker där. Det bastades till sent inpå natten med efterkör hos oss, tydligen.
Nästa dag var det dags för att leka turist. Det vackra Helsingfors låg inbäddad i snömodd och kall, kall luft. Vi besökte den berömda kyrkan som ligger på en höjd och där hörde jag Rockytemat då jag sprang uppför trapporna, se bild kanske. Sedan växlades det pengar och jag blev blåst på 50 FIM, dumme Schwede.
Hördes det sägas på olika språk då det blev dags för
Balen. Det var en stor och lång tillställning med runt 500
personer. Många studenter kom ifrån Europa från länder såsom
Italien, Spanien, Holland, Schweiz, Österrike, Ungern och även
Ukraina. De flesta hade varit där i en vecka och festade flitigt
som vi andra festsugna eftersläntrare
. Som huvudrätt var det
tysk älg, vilken visade sig vara rådjur! En vältalig herre höll
ett 20 minuter långt tal på finska och gav även ut detta tal
sammandraget på engelska, det var 3 A4 det. Detta bidrog nog till
de ständiga konferenser som hölls både på dam- och
herrtoaletterna, där det bjöds på allehanda möjliga drycker. Till
det yttre tedde sig sittningen ibland något kaotisk. Det togs upp
sånger efter deltagarnas egna behov och humör. Men detta var helt
ok enligt sikarnas sed, så vi sjöng Gums visa.
Dit forslades alla med bussar och där bjöds det på sallad. Det röktes cigarr. Det inmundigades Koskenkorvasalmiaki. Disko med lite på tå häv och enligt illvilliga rykten på tå släp. Sen bar det iväg till bastun igen. Där fortsatte natten tills det var dags för den omtalade sillfrukosten. Men vi for hemåt. Perkele. Det var endast två av oss som stannade och avnjöt sillisen.
Salmiaki rules!