Möte i monsunen

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifún,
som nu segla från ostindien till Good Hope.

Vår kapten gav order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå,
och i samma stund så blåste det från skeppets gaffelnock
Finlands vita med det blåa korset på.

Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem,
och då lovade hon upp, där hon gick med vinden in
ifrån babord, och vi rodde bort till dem.

Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
och vår fjärde styrman äntra upp på den,
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.

Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmen som vi gjort,
jag blev likväl rätt förvånad, fastän ändå mera glad,
när jag återsåg min vän på denna ort.

"Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
jag har suttit hos pirater uti pant,
men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai",
sade Fritiof, "det är hemskt, men det är sant".

Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore,
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.

"Se goddag, Fritiof Andersson", säger Adelborg,
"vad i herrans namn gör du i Singapore?"
"Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
det är bäst att en hyra hem jag får."

Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tio pund,
jag fick pass med kungens vapen och porträtt,
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
hon var det sötaste jag dittills hade sett.

Ja, so tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur,
tigrar, lejon, elefanter, som de sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg eller hur?

Men den rasan var värst av alla, det är sant,
syd on Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon och rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån.

Snart var luckorna bräckta och upp kom alla djur,
vår komandobrygga den gick över bord,
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord!

Ja, hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,
en gorilla klättra ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
tills jag sköt henne med skepparens karbin.

Det var självaste Nemesis från djunglarna, min vän!
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydvästmonsun igen
och drev in i Camarin på Malabár.

"Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord."
"Ja, man Fritiof, elefanten, vem fick den?"
"När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
vi skall segla nu och sätta kurs igen!"

Och de brassade för fyllning och började sin gång
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
"Rolling home, rolling home, across the sea!"

Men jag räkna alla segel och räkna om igen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.