Havsörnsvals

Svart mot en gyllene sky
en havsörn framåt svävar,
vilar på vingarnas par,
spejar mot havsytan ner
där, under stormvindens gny,
andungen skyndar att fly
Vingarna små emot svallvågor slå
som på öde havet gå

Men i en vik man hör musik - just denna ton -
man tar ett gupp och man får upp konversation.
"Min fröken, vet ni vad jag såg idag från strand ?
Jag såg en havsörn som slog ner och tog en and!"

"Havsörnavingarnas skrämmande dön
nådde vår flyende and -
trött på att dyka och ensam på sjön
sökte hon simma iland!
Just när hon nådde vår skyddande vik
havsörnavingarnas stolta musik
hördes på nytt - och i havsörnens klor
lilla anden till himlen for!"

"Nej, är det verkligen sant ?
Oh! tänk den stackars lilla!
I dessa rysliga klor,
hackad av havsörnens näbb!
Kunde hon ej komma loss?"
"Nej! Hon försökte förstås!
Men kära ni,
såna klor sitter i!
Man blir aldrig, aldrig fri!"

"Min herre, att ni är en örn och jag en and -
det tycker jag - det riktigt känner jag ibland
och därför är jag också rädd för era klor.
Ni är nog farlig - mycket farlig, säger mor ?"

"Inte för det ni är rädd, vad jag?
men ni kan likna en and
som vill fly undan -,"
"Ja, ur era klor -
aj! vad ni trycker min hand!"
"Gör jag? Förlåt mig!"
"För all del - jag ber!
Folk pratar, vi vet, så mycket om er!"
"Jaså!"
"Jaha" Men det gör inget alls
för ni dansar så härlig vals!!"