Fredmans Epistel nr 1

Till Kajsa Stina.

Sant va dä - ingen dricker. Drick käre bröder! Skåder glasenom på bordenom i krogenom! Betraktom stopenom på hyllomen inom skåpdörrenom! Märker huru det glänsande tennstopet, som Kajsa Stina står där och håller, liksom talar till dig: "Hej, kära själ, fukta din aska!" Friliga, kära systrar, friliga, mina bröder, veten I, huru det kommer mig före? Jo, det kommer mig så före, som ingen kan komma sig före förrän vi ta oss en klunk. Hur sa? Hva ba? "Gutår, kära själ!"

Gutår, båd natt och dag!
Nu vällust, nytt behag!
Fukta din aska!
Fram, brännvinsflaska!
Lydom Bacchi lag!
Gutår, båd natt och dag!
Si vår syster Kajsa Stina,
si, hur hennes flaskor skina . . .
Kära, ta hit stopet! Kära, ta hit stopet!
Grina, grina, svälj och drick som jag!

Jag är den som skall tömma stopet: det är du som skall slå i, och det ären I, käre bröder, som hafven att beställa om ölet, att oss intet av saftene tryta må. Mankerar oss brännvin, fallerar oss öl, si, så fallerar oss allt kurage. Ytterligare: kurage! Huru många äro vi? Legio, ty vi äre många. Gutår, Jergen Puckel! Hej, Benjamin Schwalbe! Sein diener, Erik Bergström! Dricker du, Anders Wingmark? Redelige broder Berg, och du, Kristian Samuel Bredström, som ligger under bordet, gutår . . . Trampa inte på öket. Knäpp på fiolerna! Slå på trummorna! Håll fast i stopet!

Gutår - ett laga fång!
Vår sorgedag är lång:
"lång är buteljen.
Trumla reveljen!"
Supom om en gång;
vår sorgedag är lång!
Kajsa Stina står och tappar;
hela hjärtat i mig klappar.
Bara ingen stopet :||: nappar -
då gör jag min svanesång.