Människan i rymden

Den 12 april 1961 startade Jurij Gagarin sin färd från en rymdbas i Kazachstan. Efter en färd som varade i 108 minuter och sträckte sig ett varv runt jorden, var han tillbaka på fast mark som den första människan i rymden någonsin. Detta skedde i den 4,7 ton tunga rymdfarkosten Vostok 1.

Vostok var uppdelad i 2 sektioner: En bemannad sektion där endast det nödvändigaste för piloten fanns, formad som en sfär på 2,3 meter. En andra sektion, kallad servicemodul som innehöll övriga funktioner. Servicemodulen var cylinderformad, mätte 2,6 m i diameter och var 3,1 m lång. Eftersom det allra nödvändigaste fanns i den bemannade sektionen kunde den separeras från servicemodulen innan landning. Servicemodulen brann upp i atmosfären.

Mindre än 4 veckor efter Sovjets rymdfärd svarade USA med att skjuta upp sin första astronaut. Färden som skedde med Mercury 3 gick aldrig in i omloppsbana, utan gjorde ett "hopp" upp för att sedan landa endast 15 minuter senare. Mercury skilde sig från Vostok främst på två punkter. Dels var den inte delad utan bestod av en sektion. Dessutom fanns små styrraketer som gav kapseln en viss möjlighet att påverka landningspunkten (även om styrningen var mycket begränsad).

Efter att USA hade skickat upp ännu en Mercury i "hoppbana" skickade Sovjet upp Vostok 2 som gjorde 17 varv runt jorden; färden varade i mer än 25 timmar. Den första amerikanen i omloppsbana blev John Glenn som i sin Mercury 6 gjorde tre varv runt jorden på knappt 5 timmar. Därefter blev det tre färder till i Mercuryserien och fyra till i Vostokserien. Som sista Vostok-kosmonaut, men som första kvinna i rymden, färdades Valentina Teresjkova 48 varv runt jorden. Det skedde i juni 1963, och det skulle dröja ända till 1982 innan någon annan kvinna gjorde en rymdfärd.

Rymdraketens början Voschod och Gemini


Sputnik, den första satelliten.


Jurij Gagarin strax innan sin rymdfärd.


Mercury och Vostok.
I toppen på Mercury satt en nödraket som skulle lyfta bort kapseln från startraketen vid eventuella problem.